Liinneas blogg

Eftersom dom anonyma som kommenterar inte vågar stå för vilka dom är så kan jag inte svara personligt till dom, därför tänker jag svara lite kort här. Jag har inga problem att säga det jag skriver på min blogg i verkligheten till den det rör, men om nån av någon anledning är sur på mig utan att jag vet varför så väntar jag mig en förklaring. Om nått inte är som det ska så vill jag gärna prata om det och reda ut det och det gör jag om JAG är sur på någon. Jag talar då om det för den och förklarar varför. Då har den personen sin chans att säga sin förklaring och så kan man reda ut det då. Men oftast är det inte jag som börjar bli sur utan att jag tror att andra är sura på mig och då väntar jag på att den personen ska ta upp sin anledning med mig om varför den är sur, men alla gör ju inte det. Många gånger händer det att jag tror att någon är sur på mig, jag vet inte anledningen men jag känner av att nått inte stämmer (som blickar, inte pratar med mig osv.) jag backar då undan och väntar på att den andre ska ta kontakt med mig och då tror den i sin tur att det är jag som är sur. Sånna här misstolkningar sker oftare nu än det gjorde för några månader sen. Jag tror det är för att jag är rädd för att mista fler av mina nära vänner och jag går då på hel spänn hela tiden. Jag måste släppa det, men det tar sin tid.. På min blogg skriver jag det som rör sig i mitt huvud, jag skriver det jag känner för men jag skriver inte namn på personer jag är osams med. Jag snackar inte skit på min blogg och det jag säger här kan jag lova er att jag lika gärna kan säga till er personligen. Ger ni mig chansen att försvara mig om ni tycker jag gör nått fel så gör jag ju det, ingen tvekan! Det är när folk inte låter mig förklara mig som det hamnar här, dels för att jag blir irriterad och vill få folk att fatta att ni ska ta det med mig dirkekt istället för att bygga upp sånt här onödigt småskit. Är det inte bättre att prata ut om det istället? Eller är det kanske helt enkelt så att det är ni som inte vågar ta det i verkligheten? Jag vet inte , men jag tänker lägga alla smågräl åt sidan nu och jag tänker inte ägna mer energi eller tanke åt det. Det är bara så onödigt tycker jag... Varför gå runt och va sur när det är så mycket roligare att gå runt och va glad? :)

Det blev nog en sluddrig text men tror ni kan läsa det iaf. Nu har jag släppt allt och börjar om på nytt, jag tror jag behöver jobba lite mer med mig själv mentalt och det gör jag ska ni veta, hela tiden. Det gör ni med även fast ni inte tänker på det.
Pusss, linneaa <3