Liinneas blogg

   

ÅH! Jag är så arg nu! När jag kom hem nyss släppte jag in felicia, hon vågar knappt gå in för hon vet att hundarna jagar henne. Men jag sa åt dom att sitta och stanna så fick felicia gå förbi. Så går det bra, men sen äter hon och efter det när hon ska gå upp och lägga sig så attackerar hundarna henne. Katten är ju livrädd och idag va det droppen! Efter hon ätit skulle hon lägga sig på kökssoffan, då flyger ville på henne och biter efter henne. Jag som är i köket försöker ju få tag i Ville som far överallt, under stolar och välter saker. Då kommer Ebba med och ska också ta felicia. Då är det inte lätt, hålla koll på två ivriga hundar och en katt samtidigt som det far saker omkring. Jag skriker efter dom och springer efter för allt va jag har. I trappan får jag tag i Ebba, men jag måste ändå fortsätta upp för att få tag i Ville. När jag är uppe har jag nästan skrikit så jag tappat rösten men jag fortsätter att skrika på dom och sa åt dom att lägga sig på sängen och skämmas. Jag riktigt stirrade på dom och dom vet så väl att de gjort fel, och Ville skäms iaf. Ebba trotsar och tror hon är cool. Sen fick dom ligga där inne. Jag va så arg! Sen letade jag rätt på Felicia som jag förstod va livrädd just då. Jag grät när jag höll om henne och gick in till min säng och gosade med henne. Stackare, jag känner mig så hjälplös. Detta har ju hänt hur många gånger som helst, men så här ska det absolut inte va. Inte en gång till att hundarna jagar katten! Jag vet inte hur jag ska få bort det här med att de jagar henne. Det har blivit som en kamp mellan Ebba och Ville tror jag. Dom tävlar om vem som kan fånga henne, fast ingen har ju nån gång lyckats men de försöker. Ebba brydde sig ju inte om Felicia innan Ville kom, det va efter vi fick han som det här började. Men nu sätter jag stopp för det här. Jag märker också att Felicia känner sig inte trygg här hemma längre och mår inte bra av detta så det kan helt enkelt inte fortsätta så här. Hon har ju kissat i min säng dom två sista gångerna hon sovit hos mig jag tror att det kan ha nått samband med detta. Typ att hon vill säga nått? Snälla om det är nån som har nått tips som läser det här va inte rädda för att skriva det då, jag behöver verkligen hjälp med det här. Hur jag ska få stopp på det. Jag klarar inte av att se min katt lida och jag tänker inte omplacera henne! Hon är min bästis, jag älskar verkligen henne. Usch, nu börjar jag gråta när jag tänker på det.. Hon är ju världens underbaraste katt. Hon va först av djuren här i huset och jag tänker inte omplacera henne pga hundarna. ALDRIG! Då är det mer rätt att omplacera hundarna. Rätt ska va rätt även fast jag älskar dom lika mycket! Snälla hjälp mig, va gör jag!?

// Linnea