otur är förnamnet ..



   liite nageltrång?

ÅHH! Jag har bara lust att ta mig till en skog och bara ställa mig och skrika allt va jag har! Men, det är bara att bita ihop och ta ett djupt andetag. Varför? Jo, för att jag är oturen. Det måste va så att nån underkraft beatämmer och delar ut olycka och otur till människorna på jorden, och så tänkte dom varför inte slänga på henne lite mer otur?det är ju bättre att en människa får mer otur än att fler blir drabbade. Så ja, jag är denna människan tror jag som får ta alla andras otur.. Och det är inte bara jag som tycker såhär det är många som säger att jag ofta har otur. Tyvär är det inget jag kan göra åt. Men idag då tex. vet inte om jag nämnde när jag va till stockholm att jag sträckte lårmuskeln, men det gjorde jag iaf. Inte så ordentligt men lite så dte gjorde ont, och i förrgår kom det tillbaka konstigt. Men det måste va så att om man sträckt sig är det lätt att göra det igen? Jag vet inte men troligen, för tror ni inte att jag sträcker mig idag igen på idrotten!? Jag missade uppvärmingen och sen skulle vi köra en sammarbetsövning som vi skulle springa fort på och då sträcker jag lårmuskeln, faaaan va ont det gjorde! Den här gången REJÄLT! Jag ställde mig efteråt och stretchade massa men det gick inte ur. Sen skulle vi köra fotboll och jag är ingen "quitter"! Så jag va med såklart fast hade svårt för att röra mig men kämpade så gott jag kunde, och det gick bra. Men när jag tog i lite mer än va jag borde så gjorde det så inihelvetesont så ni anar inte! Det va nästan så jag började grina. Vi hade tre lag så vi byttes av och jag ställde mig och strechade, försökte iaf för det va inte lätt när det gjorde så ont. Sen sa jag det att nej, jag borde kanske inte spela mer och sa det. Våran idrottslärare frågade om ingen kunde hoppa in istället men ingen kunde ställa upp så jag sa tillslut eftersom alla fick vänta att jag kör ändå och alla sa att nej men linnea ge dig, du kan ju inte spela när du har så ont men jag gick ut på planen och kämpade. Gjorde inga mål men jag va nog en tillgång för laget ändå, kändes som så iaf. Och bara jag va det så va det värt att kämpa. Men jösses va ont jag har nu. Kan knappt röra på högra benet. Och jag gick idag med så på vägen hem kände jag att jag va på väg att få nageltrång. TOPPEN! och det visade sig att jag va inte på väg att få utan jag hade ganska rejält fått nageltrång. Som ni ser på bilden så är det liite blod. Aj. Vilken turmänniska jag är va? Kanske dags att det vänder snart? Jag får hoppas på det. Nu måste jag plugga till biologiprovet på torsdag som kommer gå SÅ bra det med! Hoppas turen hinner vända tills dess. 

Ciao! // Linnea 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0